Konst i rörelse
Tillfälliga utställningar med utländsk nutida konst i Sverige 1945–1969
Myrstener, Pella
2025
Avhandlingen undersöker 410 utställningar med utländsk nutida konst vid offentliga konstinstitutioner i Stockholm och Göteborg 1945–1969. Genom en kartläggning av konstnärernas tillskrivna nationella hemvist, de konstnärliga medier som visades och de aktörer som organiserade utställningarna framträder en bred bild av utställningar med utländsk nutida konst i Sverige under denna period.
Tillfälliga utställningar blev ett centralt inslag i de offentliga konstinstitutionernas verksamhet i Stockholm och Göteborg efter andra världskriget, och andelen utställningar med utländsk nutida konst ökade. De utländska utställningarna under perioden visade konst från Norden. Därefter kom konsten från västeuropeiska länder som Frankrike, Storbritannien och Italien. Även utställningar från Latinamerika visades under hela perioden, och över tid syntes allt fler utställningar från USA. Främst visades måleri och grafik i nationellt organiserade grupputställningar, medan separatutställningar var ovanliga fram till Moderna museets öppnande.
En majoritet av utställningarna var resultatet av samarbeten där exempelvis företag, statliga kulturinstitut och handelskammare stod för finansiering och logistik, medan konstnärs- och konstbildningsorganisationer, gallerier och samlare stod för urvalet av verk. Därigenom kunde konstinstitutionerna erbjuda ett brett utställningsutbud, men samarbetena påverkade i hög utsträckning utställningarnas utformning. Konstbildningsorganisationer och statliga kulturinstitut visade ett brett urval, medan gallerier och samlare fokuserade på snävare konstnärliga presentationer, ofta ackompanjerade av exklusiva kataloger.
Försäljning förekom i alla typer av utställningar, med verk i olika prisklasser. Konst och kommersiellt producerade bruksföremål kunde också presenteras i samma utställning för att gynna handelsfrämjande syften. Detta visar att konstutställningar spelade en roll i tidens återupprättande av internationell handel och att de fungerade som en förlängning av konstmarknaden, men också att tidens konstbildningsideal om tillgängliggörande av konst innefattade konsumtion.
Nationella grupputställningar utgjorde en stor andel av utställningarna fram till slutet av 1960-talet. Formatet syftade till att visa en representativ bild av ett lands konstliv och kan härledas tillbaka till 1800-talets världsutställningar. Under efterkrigstiden började nya utställningsformer introduceras. På Venedigbiennalen 1948 visades separatutställningar med mellankrigstidens avantgardekonstnärer. Denna betoning på enskilda, banbrytande konstnärskap märktes även på Moderna museet, som från öppnandet 1958 övergav de nationella grupputställningarna till förmån för separatutställningar och stilmässigt profilerade presentationer. Även de nationella grupputställningarna anpassades till dessa förändringar under 1960-talet, då det internationella avantgardets betydelse började lyftas fram även där.
Huddinge : Södertörns högskola, 2025. s. 272.
ISBN 978-91-89962-14-9
Södertörn Doctoral Dissertations, 1652-7399; 240
- English Studies
- Förvaltningsakademin
- Issues of Contemporary History / Samtidshistoriska frågor
- Journalistikstudier vid Södertörns högskola
- Läromedel från Södertörns högskola
- Mediestudier vid Södertörns högskola
- Research Reports
- Södertörn Academic Studies
- Södertörn Archaeological Studies
- Södertörn Doctoral Dissertations
- Södertörn Philosophical Studies
- Södertörn retoriska studier
- Södertörn Studies in Art History and Aesthetics
- Södertörn Studies in Education
- Södertörn Studies in Higher Education
- Södertörn Studies in Intellectual and Cultural History
- Södertörn Studies in Practical Knowledge
- Text- och samtalsstudier från Södertörns högskola
- Working Paper