Fredstematikens kritiska potential

Feminism, militarism och kolonialism hos Frida Stéenhoff, Elin Wägner och Hagar Olsson

Mårsell, Maria

2024

Den här studien lyfter fram och problematiserar skönlitterär fredstematik i verk ur tre svenskspråkiga författarskap i Östersjöregionen: Frida Stéenhoff (1865–1945), Elin Wägner (1882–1949) och Hagar Olsson (1893–1978). Mot bakgrund av det tidiga 1900-talets västerländska feministiska fredsrörelse och den europeiska koloniseringen visas hur dessa går i dialog med en internationell tanketradition om fred. Med utgångspunkt i det skönlitterära materialets gestaltning av temat fred fokuserar studien på de lokala och internationella kontexter som adresseras däri samt tematikens förhållningssätt till tre tendenser tillika dilemman i den västerländska traditionen av att förstå relationen mellan krig och fred: 1) förståelsen av fred som krigets negation, 2) könandet och rasifierandet av fredsbegreppet, 3) uppfattningen om att krig är något för människan naturgivet.

Fredstematiken i det skönlitterära materialet – dramat Stridbar ungdom (1907) och den historiska dramaromanen Ljusa bragder och mörka dåd: kulturhistoriska tablåer från 1700-talet (1915) av Frida Stéenhoff, romanerna Den befriade kärleken (1918) och Den förödda vingården (1920) av Elin Wägner samt romanerna På Kanaanexpressen (1929) och Chitambo (1933) av Hagar Olsson – lyfts fram och problematiseras medelst kontextualiserande närläsningar med utgångpunkt i en begreppsapparat från det postkoloniala- och avkoloniserande forskningsfältet. Vidare utförs litteraturanalyserna med avstamp i en historisk och idéhistorisk kontextualisering av den moderna västerländska fredsrörelsen, i synnerhet dess feministiska gren och tanketradition liksom ovannämnda författares positionering i densamma.  

Sammantaget åskådliggör litteraturanalyserna att fredsfrågan i det skönlitterära materialet förankras i såväl en lokal Östersjökontext som ett internationellt sammanhang, därtill behandlas i dialog med den moderna västerländska feministiska tanketraditionen om fred liksom dess förhållande till den europeiska kolonialismen. Studiens genus- och kolonialkritiska ingång till fredstematiken aktualiserar också flera av Stéenhoffs, Wägners och Olssons understuderade verk. Närläsningarna av dessa pekar på förbisedda budskap och problemformuleringar i författarnas produktion, i synnerhet att där finns en samtidig rörelse av motstånd mot den västerländska traditionen av att i negativ bemärkelse köna fredsfrågan som något feminint respektive reproduktion av rasifieringen av densamma. Vidare förenas de undersökta verken i ett teatralt berättar-grepp som skapar distans mellan läsaren och det som berättas. Fredstematikens kritiska potential framträder här med skönlitteraturens möjlighet till perspektivskifte medelst verktyg som distansering, osäkring, paradoxer, ambivalenser, tvetydigheter, parodi, ironi, sarkasm, iscensättning och metaperspektiv. Inte minst visar analyserna av det skönlitterära materialet att den mening som läggs i fredsbegreppet i en västerländsk feministisk kontext även den är fylld av paradoxer och ambivalenser liksom att ett problematiserande av denna mening bidrar till att utveckla förståelsen för freds-begreppets sammanflätning med intersubjektiva konstruktioner som genus och ras. I förlängningen åskådliggör detta resultat att det fredsvetenskapliga forskningsfältet kan dra lärdom av den kritiska potentialen i såväl skönlitterära gestaltningar av fredstematik som litteraturvetenskapliga studier av dessa. 

Malmö : Ellerströms förlag, 2024. s. 459.

ISBN 978-91-7247-750-6

Södertörn Doctoral Dissertations, 1652-7399; 233

Ladda ner som pdf

Mer information i DiVA

Boken på prisjämförelsetjänsten Bokfynd

Låna boken