One Nation, One Language?

National minority and Indigenous recognition in the politics of immigrant integration

Carlsson, Nina

2021

Integrationspolitik har en viktig nationsbyggande funktion då den ställer krav på kulturell och språklig kunskap som vanligtvis reproducerar majoritetsnationalism. Integrationskravens utformning utmanas emellertid i stater med erkända nationella minoriteter och urfolk där flera tillhörigheter officiellt erkänts och därmed kan förväntas ta plats i nationsbyggande narrativ. Tidigare forskning om kopplingar mellan integrationspolitik och minoritetserkännande har i huvudsak fokuserat på federala autonoma minoritetsterritorier såsom Quebec och Katalonien, där de lokala integrationspolicyerna stödjer det minoritetsnationalistiska projektet. Hur övriga former av minoritetserkännande förhåller sig till integration är i stort sett outforskat i litteraturen.

Denna avhandling har som syfte att utforska kopplingar, skiljelinjer, spänningar och synergier mellan minoritetserkännande och integrationspolitik i Europa. Avhandlingen tillämpar kritiska och tolkande perspektiv på material bestående av dokument, intervjuer och etnografisk observation. Den kretsar kring tre forskningsfrågor: Hur producerar eller motverkar integrationspolitik uttryck av majoritetsnationalism i stater med erkända minoriteter? Hur formar koloniala arv och stormaktsarv denna politik? Vilka normativa spänningar kan utläsas mellan minoritetserkännande och integration? Avhandlingens teoretiska ramverk bygger på forskning om liberal mångkulturalism, bosättarkolonialism, samt teorier om tillhörighet och gränsdragande.

De fyra artiklarna i denna sammanläggningsavhandling kombinerar empiriska resultat med normativa frågor. I en policygenomgång visas att EU:s 27 medlemsländeri hög grad reproducerar majoritetsnationalism i sin integrationspolitik, vilket kan anses krocka med målet att skydda minoriteter från majoritetens dominans samt vissa invandrares minoritetsspråkliga omgivning. I Finland, där den finlandssvenska minoriteten enligt lag har lika stark språklig ställning som den finskspråkiga majoriteten, visas hur minoriteten och invandrare mobiliserar sig för att säkerställa att även minoritetsspråket inkluderas i den majoritetscentrerade implementeringen av integrationspolitiken. I den svenska delen av Sápmi visas att den statliga integrationspolitiken till stor del reproducerar koloniala praktiker, vilka dock till viss del utmanas framförallt i implementeringen. I Bulgarien visas hur språkliga, religiösa och geografiska gränsdragningar bidrar till att få kontakter uppstår mellan den turkiskspråkiga, muslimska nationella minoriteten och nyanlända flyktingar, även om post-osmanska muslimska institutioner har kommit att skapa tillhörighet för nyanlända flyktingar i ett land där staten är frånvarande vad gäller integrationsstöd.

Avhandlingen visar att integrationspolitiken i de undersökta länderna endast ger marginellt utrymme för minoritetstillhörigheter och därmed misslyckas med att representera den faktiska samhälleliga heterogenitet som invandrare möter. Historiska och samtida spänningar kopplade till språk, religion, etnicitet och ras interagerar på komplexa vis, som nutida enspråkiga, monokulturella och territoriella modeller av minoritetserkännande och integration inte lyckas fånga. Avhandlingens resultat har normativa implikationer för forskningen om minoritetserkännande och integrationspolitik och efterlyser kontextbundna perspektiv för att ompröva den nuvarande politiken som tjänar majoritetsnationsbygge snarare än speglar samhällets faktiska mångfald.

Huddinge : Södertörns högskola, 2021. s. 192.

ISBN 978-91-89109-40-7

Södertörn Doctoral Dissertations, 1652-7399; 182

Ladda ner som pdf

Mer information i DiVA

Låna boken